Always and always
Just nu känner jag att jag är alldeles för stressad. Igårkväll kunde jag inte somna för att jag låg och tänkte på allt jag måste göra. Plugget är bara för mycket just nu och jag har krav på mig själv som är högre än någonsin. Det har gått rätt bra i skolan på sista tiden och då vill jag bara göra bättre och bättre ifrån mig. Men jag räcker inte till, jag hinner inte. Min träning försvinner pga detta, igår var det en kille på gymmet som jag brukar snacka med som frågade varför jag nästan aldrig är där längre. Jag hinner inte och jag prioriterar inte det längre vilket jag borde göra. För jäklar vad jag mådde bra efter gårdagens träning, glad och pigg! Men plugget är så jäkla mycket just nu att jag inte kan göra något annat. Och att jag inte hinner med sånt som jag vill hinna med, gör mig ledsen. Jag vill göra sånt som jag tycker om att göra, men det funkar bara inte. Istället slutar det med att jag sitter med massa plugg och försöker göra så bra ifrån mig som jag bara kan. Jag försöker säga till mig själv att jag måste tagga ner, men jag har riktigt svårt för de. Det är prov, inlämningar, redovisningar, fotoläxor, kompisar, släkt, familj och pojkvän som ska hinnas med. Men ja, tiden räcker inte till. Jag räcker inte till. Och detta får mig att inte kunna sova vilket resulterar i att jag är trött hela tiden. Ja men tjena negativa och deppiga isabelle! Roligt att du är så positiv och glad!
Försök att prioritera Isabelle. Det är viktigt att du gör det annars kommer det bli så som du beskriver det, att du har allt på dina skära axlar. Man inte vara bäst på allt och man måste heller inte vara bäst på allt. Försök att slappna av lte och ta en sak i taget. Det går inte att göra alla uppgifter på en gång samtidigt som du försöker vara med familjen och pojkvännen. Ibland kan man prata med en ´lärare och fråga om man kan lämna in ett arbete dagen efter. Jag lovar, de dör inte om du gör det och du dör inte heller för den delen. Ibland ska man kan man inta vara den där snälla och allt för söta lilla personen. ibland måste man sätta gränser och säga "nu är det nog!" Det kan kännas jobbigt i början men du ska se att när du väl tagit snacket och talat ut eller sagt ifrån, så kommer det att kännas mmycket bättre i både kropp och själ. <3
Du måste sätta dig ned och tänka. Tänka på vad du mår bäst av. Man mår inte bra av att stressa så mycket. Och det är inte värt det att stressa så mycket om du mår dåligt av det. Och du dör inte om du får ett litet sämre betyg. Såklart att man vill ha så bra betyg som möjligt speciellt om det har gått bra ett tag, men mår du dåligt av det så är inte ett ''A'' värt det. Livet är så mycket mer än ett betyg. Hoppas det blir bättre <3
